15 december 2008

The City Limit

Något bland det bästa jag vet är att åka bil i natten,
luta tinningen mot den kalla glasrutan,
låta alla röda, orange och gula ljus svepa över mitt ansikte i rytm till musiken jag fyller upp varje millimeter av mig själv med.
Se andra bilar med andra människor i flyga förbi.
Då brukar jag fundera över hur det känns att vara någon annan... Jag har alltid förundrats över att andra också har egna "jag". Jag har någon slags vision av att allt som händer i mitt liv bara är en film. människorna som kommer förbi på vägen genom filmen har sina repliker och uppdrag att genomföra innan de kan gå tillbaka bakom kulisserna. Försvinna.
Jag är "jag" och dom är "dom".
ja tror där emot verkligen inte att jag är huvudrollen. Men jag hoppas att jag är huvudkaraktären.


Något bland det bästa jag vet är att åka bil i natten,luta tinningen mot den kalla glasrutan, låta alla röda, orange och gula ljus svepa över mitt ansikte i rytm till musiken jag fyller upp varje millimeter av mig själv med. ungefär sådär

1 kommentar:

Anonym sa...

Nämen! Radio Dept! Det var som tusan! Och jag förstår precis vad du menar med att luta huvudet mot fönstret när man åker med bil. Det är underbart.