Kaffe och kakor har jag ägnat dagen åt.
Se! Det finns viktigare saker än skola. Här kommer ett långt jobbigt inlägg.
Det var allt för mig!
Kaffe och kakor har jag ägnat dagen åt.
Se! Det finns viktigare saker än skola. Här kommer ett långt jobbigt inlägg.
Det var allt för mig!
Mamma har en mapp.
Den har jag hittat. Och där i finns en massa fina urklipp och saker sedan en massa år tillbaka i tiden! Jag hittade massa fina vykort.
Snyggt! Tydligen någonting ur en bilderbok om jag förstod rätt.
Och ett fik som bara såg dunderbart ut!
Den här bilden blev jag helt enkelt kär i! Den ska bli en inspirationskälla, och jag tänker leta efter denna fotograf eller detta företag eller-vad-det-nu-kan-vara som döpts till någonting med "Eliasson".
If I dont get some shelter I´m gonna fade away
Jag får energikickar av den här låten! Oja!
Turbonegros variant är inte heller så dålig. Men i och för sig tycker jag sällan att Turbonegro är speciellt dåliga över huvud taget. Dock håller jag på Rolling Stones dagen till ära.
Då saknade jag någonting. Jag önskar att jag hade ett takfönster.
Ett takfönster uppdelat i sex stycken kvadrater. Ett inramat i mörkt trä. Nästan svart, men fortfarande mörkbrunt. Bara sådär så att man kan urskilja det bruna om man ställer sig på en trappstege och sticker upp näsan en centimeter ifrån glasrutan. Man skulle bara se himlen där utanför. Då skulle utsikten aldrig se likadan ut. Den skulle alltid vara unik! Aldrig förutsägbar. Ingenting annat! Bara himlen och himlens invånare. Vattendropparna, molnen och fåglarna!
Fåglar skulle slå sig ner på mitt takfönster ibland. Picka lite på fönsterrutan och flyga vidare. Och ibland skulle regnet spela på mitt fönster i takt med musiken. Jag skulle följa vissa droppar med blicken. Tills de försvann. Jag skulle ha min säng ståendes rakt under. Eller dra den dit och tillbaka varje dag. Bara för att ha den där och kunna ligga där på rygg. Jag skulle ligga där timmar i streck och bara titta upp och ut genom fönstret. Jag skulle hitta figurer i molnen. Jag skulle drömma med ögonen öppna. Jag skulle ha halvtömda kaffekoppar och halvfulla askfat på sängbordet bredvid mig. Jag skulle treva efter dom hela tiden, för jag skulle aldrig slita blicken från mitt fönster. Jag skulle försöka forma röken ur min mun som molnen där ovanför.
Jag skulle vilja ha ett sånt takfönster.
Victoria är 17 år
Och har popcorn över hela sin övervåning.
Det var en trevlig kväll! Jag ser dock inte fram emot Veronicas hämd mot mig och Erika. Jag älskar att skratta så att det känns som om magen bara ska... Verkligen SPRÄNGAS! Det är så otroligt jobbigt och otroligt härligt.
Det är kul att skriva saker med begränsat utbud ord ibland. Det blir så improviserat! Och jag håller fast vid att improvisation leder till kloka meningar. Men det är samtidigt riktigt irriterande när man vill ha något ord SÅ mycket och det inte finns. Melodi saknar jag!
Jag fick inte till något revulotionerande. "Himmel blå med vit fluffig bomull på" var den mest sammanhängande texten.
Idag gick jag hem.
Jag gick hem och bakade. Jag gick hem och bakade frallor alá Klara.
Så lyssnade jag på bra musik och hoppade runt i köket med mjöl under fötterna och över huvudet.
Sen gjorde jag en film om hela bakkalaset till på köpet. Se här!
Jag har kommit på en sak jag verkligen skulle vilja kunna!
Harmonoica är ett väldigt fint ord. Eller nej, fel av mig. Det är ett idylliskt ord!
Ett ord som inte är riktigt lika vackert är munspel. Men det duger! I vilket fall som helst är konsten att spela munspel något jag skulle vilja kunna. Det är så fint! Det är så rock! Det är bara så bra! Och en sommar med ett munspel i fickan var man än begav sig, skulle vara så fint! Så rock! Så bra!
Jag ska försöka lära mig det. Det har jag bestämt mig för!
Det är lite tufft! Igår skickade Gabbe länken till den här videon till mig av en riktigt tvättad och ren slump. Och jag kände igen det direkt! Jag hade sett det där förut och jag bara VISSTE det! Och jag bara visste att jag gillade det!
Sen, men min kära mors hjälp kom jag på att det här är ett barnprogram som gick när jag var sådär MålareGatanLiten! Men det är bara introt oh Ikas röst jag kommer ihåg.
Sånt är... Fränt! Och jag gillar det introt.
Här vill jag stå.
Och bara ta in vad jag ser. Proppa in dunderbar musik i öronen och bara studera människor.
Här vill jag ramla gatan fram.
Kanske ramla in på ett café och ta upp skrivboken och kameran.Här vill jag dingla med fötterna.