Bara en massa klag

Det här är bara för att få skrivit av sig en massa saker. Så jag tänker vara riktigt o-orginell och säga, läs det inte! Snälla, fråga mig inte varför jag publiserar detta då, för jag drivs av tvångstankar. Spring fort härifrån!
Jag har verkligen helt sjunkit ner i en lerig äcklig gyttja i skolarbeten. Den drog igång mot slutet av förra terminen. Den tornade upp sig helt plöttsligt som en tjock ful grå mur framför mig, och jag sprang rätt in i den. Sen kom jullovet, och jag trodde allt var frid och fröjd! Nu var den jobbiga delen av skolåret över och allt kommer gå lugnt fram igen, trodde jag.

Men det visade sig att det inte riktigt var så enkelt. Nu drar det igång igen. I full fart! Jag tänker inte sitta här och predika om hur otrooooligt jobbigt jag har det och allt sådant. Det skulle inte tjäna någonting till alls. För det första är det inte så, och för det andra är jag i tron att människor inte kan förstå varandras känslor fullt ut. Ibland mer eller mindre dock! Chansen just här är minimal i alla fall.

Idag pratade Jonas om val... Det finns en teori som säger att vi väljer antingen "antingen" eller "eller" i allt. Det som leder våra val är ångest. Vi kommer garanterat få ångest vad vi än väljer, men i olika mängd. Jag funderade vidare i det här, och jag insåg att för min del är det så rätt. Bara så rätt!
Jag gjorde ganska nyss ett sånt val. Antingen göra historia eller inte. Imorgon måste vi veta en massa om våra egna ämnen så att vi kan snickra ihop placher. Jag ska imorgon göra en planch om Engelska Inbördeskriget, och vad jag för stunden vet, är att kungen hette Karl. Och han hette inte ens Karl utan Charles!

Det är EN sak att inte kunna ägna tid åt läxor på grund av att man helt enkelt inte klarar av det rent psykiskt. Men nu befinner sig allt i någon slags ihoprörd blandning av detta, och att jag verkligen inte kan förstå vad fan det är jag läser. Jag förstår verkligen inte någonting!
Och jag vill helt enkelt inte sitta och trycka in fula ord i huvudet på mig själv, om kungar som jag aldrig kommer bry mig ett endaste dugg om. Jag vill inte lära mig tjugofem ord om hur man spelar fotboll på spanska varje vecka! Jag vill inte läsa utslitna böcker utan fina berättelser och vackra bilder i!
Jag vill ha berättelser om påhittade kungar och deras oexisternde land. Jag vill ägna dagarna åt allt jag sätter värde på i mitt liv. Jag vill göra det jag vill ägna mitt liv åt! Inte det som samhället vill att jag ska ägna mitt liv åt! Och VERKLIGEN inte det som Strömstad vill att jag ska ägna mitt liv åt.

Så jag valde helt enkelt att inte göra historian, gick in på mitt rum och föll ihop på en kall, bäddad säng. Snurrade runt visarna på en klocka, tills dess att flera veckor passerat på loppet av några minuter. Målade osynliga bilder med en nagel på överkastet.
Sen tog jag ner boken jag hämtade från biblioteket idag från fönsterbrädan, och tänkte att kanske jag kan låtsas att livet består av krokiga korridorer med rutiga golv, skuttande vita kaniner med klockur och tedrickande herrar iklädda torn av olika hattar för ett ögonblick.
Jag slog upp första sidan och började läsa.

Hon tittade ett par gånger i boken som hennes syster läste, men där fanns inga bilder och inget prat - och vad ska man med en bok till, tänkte Alice, om där inte finns prat eller bilder.
Och därför satt hon och funderade för sig själv på om det var så roligt att binda en blomkrans att det var värt besväret att gå upp och plocka blommorna.

Där satte jag mig spikrak upp. Jag tänker inte göra detta om det inte är vad jag vill.