Takfönster

Idag har jag bara legat på rygg på mitt vita täcke och spekulerat. Satt mig upp ibland och skrivit ner saker. Satt mig upp ibland och skissat något.

Då saknade jag någonting. Jag önskar att jag hade ett takfönster.

Ett takfönster uppdelat i sex stycken kvadrater. Ett inramat i mörkt trä. Nästan svart, men fortfarande mörkbrunt. Bara sådär så att man kan urskilja det bruna om man ställer sig på en trappstege och sticker upp näsan en centimeter ifrån glasrutan. Man skulle bara se himlen där utanför. Då skulle utsikten aldrig se likadan ut. Den skulle alltid vara unik! Aldrig förutsägbar. Ingenting annat! Bara himlen och himlens invånare. Vattendropparna, molnen och fåglarna!

Fåglar skulle slå sig ner på mitt takfönster ibland. Picka lite på fönsterrutan och flyga vidare. Och ibland skulle regnet spela på mitt fönster i takt med musiken. Jag skulle följa vissa droppar med blicken. Tills de försvann. Jag skulle ha min säng ståendes rakt under. Eller dra den dit och tillbaka varje dag. Bara för att ha den där och kunna ligga där på rygg. Jag skulle ligga där timmar i streck och bara titta upp och ut genom fönstret. Jag skulle hitta figurer i molnen. Jag skulle drömma med ögonen öppna. Jag skulle ha halvtömda kaffekoppar och halvfulla askfat på sängbordet bredvid mig. Jag skulle treva efter dom hela tiden, för jag skulle aldrig slita blicken från mitt fönster. Jag skulle försöka forma röken ur min mun som molnen där ovanför.

Jag skulle vilja ha ett sånt takfönster.