12 januari 2009

Långt långt bort.

singing will I ever be free,
does this town hold no more for me

Ibland får man bara drömma sig långt långt bort.

Här vill jag bo.
Där högst upp på takvåningen bakom de sexdelade fönstren.
Här vill jag gå.
Skutta ner två steg i taget i en prickig kjol och en slängande väska på ryggen.

Här vill jag stå.

Och bara ta in vad jag ser. Proppa in dunderbar musik i öronen och bara studera människor.

Här vill jag ramla gatan fram.

Kanske ramla in på ett café och ta upp skrivboken och kameran.Här vill jag dingla med fötterna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Herre! Nu ska jag inte skriva något för detta finns det för mycket att säga kring!